Jag river mina murar...

Jag drömde att jag sa emot min pappa, minns inte vad vi diskuterade, och han blev tillslut så arg att han försökte ta strypgrepp på mig och misshandlade mig. Jag skrek och skrek, tillslut gav han upp och lämnade mig. Jag grät förtvivlat och jag kunde se mamma i ögonvrån. Jag kved fram "mamma hjälp mig.." men hon vände om och gick.

Sen byttes drömmen mot att mina kusinbarn var och lekte vid en väg. Jag satt fast någonstans högt upp och jag kunde se mamma, pappa, brorsan och hans tjej stå och prata. Tror dom höll på att grilla eller något. Barnen sprang omkring ute på vägen och jag skrek åt dom att hålla sig borta därifrån för det kom bilar hela tiden. Men dom lyssnade inte och jag vrålade åt dom att gå därifrån och varnade dom för bilar och försökte slita mig loss för att ta mig ner till dom. Mamma och de andra brydde sig inte om dom. Jag var så arg!

Därefter kom Rocky, min katt, (som också höll på att bli påkörd, men faktiskt lyssnade när jag sa åt honom) och satte sig i mitt knä och försökte lugna mig och trösta mig. Mysigt, tänkte jag. Lugnare blev jag, barnen tynade bort, och oväsendet från grillen och vägen blev inte lika ihärdigt. Jag tittade ner och såg att jag satt i rullstol. Inte konstigt att jag inte kunde ta mig därifrån. Jag kunde ju inte gå.

--

Jag undrar om jag skrek i sömnen, för när jag vaknade var jag alldeles hes.  Är det fortfarande.