Jag river mina murar...

Måste få skriva av mig, vet inte vars jag ska ta vägen..

Är inne på fjärde (femte?) dagen med flyt och för varje timma som går så ökar känslan av att inte vara redo för livet efter operationen..

Jag är så djupt rotad i min psykiska ohälsa att jag inte ens klarar av de simplaste sakerna längre.. Depression, prestationsångest, social ångest, sömnstörningar, suicidala tankar, självhat... Listan fortsätter..

Och om jag inte ens klarar av vardagssysslor, hur ska jag då klara av allt som kommer krävas av mig om jag går igenom med det här..? Tvivlet inför operationen blir starkare och starkare ju närmare datumet jag kommer..

Jag vill bara klättra på väggarna..!

Det känns som att jag gör allt bakvägen.. Borde jag se till att må bättre psykiskt innan operationen, eller ska jag genomföra det ändå och hoppas att allt går bra..? 

Operationen kräver att man har koll på allt, att man inte ger upp och att man dagligen sätter krav på sig själv... Och jag är den som typ aldrig har koll på någonting, som alltid ger upp och som inte klarar av krav..

Hur fan har jag tänkt det här egentligen..?

Ångest.