Jag river mina murar...

Det var Hållplatsen ikväll. Det var nära att jag inte åkte dit, men efter ett snabbt samtal med en av ledarna så svalde jag ångesten och stressade iväg.

Den här gången pratade vi om rädsla och sorg.

Vi hade först en genomgång av förra veckans ämne och sen fick vi en liten föreläsning om vad man kan göra och hur man kan tänka för att ta sig igenom svårigheter. Därefter fick vi fylla i ett papper med ett par frågor.

"Skriv någonting som gör dig rädd:
Svar: Framtiden skrämmer mig väldigt mycket. Framförallt då det gäller mina föräldrar. När jag tänker på effekten som alkoholen har på deras kroppar och hur deras hälsa kommer se ut i framtiden så blir jag rädd. Jag oroar mig också över hur det kommer påverka resten av familjen. Jag önskar att dom kunde ta hand om sig själva bättre.

Skriv någonting som gör dig ledsen:
Svar: Jag har alltid känt att pappa inte accepterar mig för den jag är. Att jag aldrig varit tillräckligt bra i hans ögon. Att han önskat sig något annat än den jag varit och den jag har blivit. Han har haft problem med att jag är lesbisk, att jag är överviktig, att jag haft en röst och kunnat säga ifrån, och att jag inte kunnat prestera lika fläckfritt i skolan som förväntades av mig. Jag känner mig ibland som ett misstag och ett misslyckande, och jag är ledsen för det."

Sen körde vi någon lek (som faktiskt var rätt skoj) och därefter avrundade vi.

Som avslutning på alla möten får vi välja känslokort efter hur vi känner oss just då, och sedan säga "jag är värdefull för att...".

Känslokort 1: En trött figur (talar väl för sig självt).
Känslokort 2: En arg figur. Känner mig så arg på mig själv för att jag har så svårt att öppna mig för nya människor och dela med mig i grupp. Jag kommer på så mycket att säga, men inte ens 10% av alla ord jag har på tungan blir sagda. Det är väldigt frustrerande, då man verkligen vill prata, berätta och diskutera.
Jag är värdefull för att...: Jag gärna hjälper andra.

Veckans bästa: Det rullar på med flickvännen, jag har fått övergångslägenhet (flyttar in om några veckor), fick besöka mormor och morfars grav, och släkten som är så underbar och ställer upp!
Veckans sämsta: Ont, ont, ont i kroppen efter all städning och dusch-halkning, glömt ta anti-depressiva några dagar, dryga samtal med föräldrar när dom druckit.

Idag var förresten första gången som jag delade med mig av känslokorten och värdefullgrejset. Heja mig.