Gravstenar

2010-09-27 @ 01:52:37



Idag besökte jag mormor och morfars grav för första gången, tack vare min älskade Josefina. Jag överrumplades nästan direkt av förträngda känslor och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag fick ju aldrig säga hejdå, framför allt inte till morfar (inlägg om morfar finns här).

Jag visste inte att mormor och morfar låg begravda tillsammans. Och inte heller att gammelmorfar och gammelmormor ligger där också. Det känns nästan som att jag inte fått ta del av allt lika mycket som jag har velat.

Efter vi satt oss i bilen och kört därifrån grät jag fortfarande.

Saknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0