Jag river mina murar...

Som rubriken lyder så tyckte dom på psykiatrin att det fanns god grund för en ADD-utredning på mig. Nu väntar jag på kallelse till detta med.

På måndag har vi återträffen med Hållplatsen också. Ska bli så kul att träffa alla igen, trots att jag får dricka mineralvatten medan de andra äter pizza. Ärligt talat så stör det inte mig så mycket.

Ser fram emot att träffa Anna imorgon också. Jag känner mig nästan beroende av att träffa henne, för hon leder in mina tankar på rätt spår och hon utmanar mig. I början kände jag mig mer nervös av att fara dit och träffa henne, men nu blir jag nervös bara av tanken på att det snart är helg och det dröjer hela två-fyra DAGAR tills jag får träffa henne igen! Tokigt hur min hjärna fungerar ibland.

Psykiatrin var det ja... Inga nya tankar om detta, egentligen.

Jag kanske kommer ansöka om boendestöd också. Vet inte än. Känns knepigt. Men värt ett försök? Vi får se.

Nu ska jag städa. Och diska. Och gå på promenad. Ska.

Imorse var jag på bedömningsmötet, tillsammans med Anna. Det gick bra, men den hade inte riktigt den inriktning som det var tänkt; alltså KBT.

Nu finns misstankar om att jag har ADD och om psykiatrin vill ta emot mig så kommer det göras en utredning för ADD/ADHD med massa olika tester. Har någon av er läsare gjort dessa tester? Jag skulle gärna vilja veta vad man får göra och så.

På KBT-fronten så fanns det inte så mycket dom kunde göra... Dom är överbelastade på det området och jag förstår att dom inte kan ta sig an mig nu, framförallt eftersom jag träffar Anna på Stubinen och öppenbehandlingen där är väldigt lik kognitiv beteendeterapi på flera områden. Jag kan nöja mig med det, om det inte blir värre. Jag får ändå så mycket ut av att träffa Anna nu, så jag trivs.

Det har aldrig slagit mig att jag kan ha ADD... Jag har aldrig ens tänkt tanken. Ärligt talat så skulle det kännas väldigt skönt om det visade sig vara så, för då kan jag bli behandlad. Jag slipper vara som jag är, vilket är väldigt utmattande. Jag hittade en lista på symptom/beteendekaraktär för ADD (skriven av personer som själva har ADD/ADHD) och nästan alla punkter stämmer: ADD symptom hos vuxna.

Nu ska läkaren, som jag träffade idag, prata ihop sig med sina kollegor och sedan återkomma om dom vill ta sig an mig och påbörja en utredning eller inte. Men den utredningen kommer isåfall inte ske förrän om ett par månader, troligtvis, men det är bra. Då hinner jag förbereda mig. Och tillfriskna efter operationen.

Anledningen till att jag inte uppdaterar just nu är för att jag koncentrerar mig på att vara så positiv som möjligt, så att jag klarar av att knuffa undan ångesten under flytperioden innan operationen. Har bara två veckor kvar tills operationen äger rum and: so far, so good.

Är inne på min andra dag med flyt och har inga problem what so ever, egentligen, bortsett från att jag måste ha bestämda samtal med min kurrande mage emellanåt.

På måndag ska jag på psykiatrin med Anna från Stubinen och förhoppningsvis är dom villiga att hjälpa mig där, med bl.a kognitiv beteendeterapi och mediciner. Jag ska på bedömningssamtal, så vi får se hur det där går.. Jag lär ju skriva om det går dåligt.

Sen har jag, under nästa vecka, ytterligare tre träffar med Anna. Det känns underbart. Hon får mig att må bra och jag lär nog behöva prata med henne, eftersom flytperiodens monster brukar göra sig sedd på 4-6:e dagen.

Jag hoppas att jag inte bryter ihop. Men jag känner mig starkare nu. Det känns bra. Jag är beredd, åtminstone än så länge.

På återseende.

Dryg dag idag. Nedstämd.

Var jättetaggad på fest ikväll. Smsade I och T och bönade och bad att dom skulle komma hit och parta med mig på Club Corona. Skickade massor med sms och försökte ringa dom typ 10 gånger, men dom svarade inte på smsen och tryckte bort mina samtal. Jag skrev ett sms och bad om ursäkt för att jag är så dålig på att höra av mig och att jag hoppades att dom inte var arga på mig. Efter två timmar gav jag upp. Fortfarande inget svar. Har ingen annan än mig själv att skylla. Har inte hört av mig till dom på över en månad. What goes around comes around?

Duschade, sminkade mig och gjorde mig "fin" för att ta bussen och åka till stan istället och köpa lite gott att mumsa på ikväll framför teven. Men halvvägs till busshållsplatsen stannade jag, skakade på huvudet och hopplösheten kom som en våg över mig. "What's the point?" ekade i mitt huvud... Jag suckade, sänkte blicken och vände om hem igen. Och nu sitter jag här och överväger att dricka bort mina sorger med alkoholen jag köpte igår. Det är en dum idé, jag vet. Allt är så rörigt just nu.

Har inte ätit något vettigt på hela veckan. Mackor, cheese ballz och päronfil i 7 dagar. Inte en enda vettig matmåltid. Jag känner knappt någon hunger längre.

Pappa kom och hämtade katten, för jag trodde att I och T skulle komma (och dom är allergiska) så nu är jag ensam. Jag kommer på mig själv med att locka på katten... Och jag hör honom hela tiden. Men han är inte här.

Nu är jag så asocial.. Vill inte träffa någon, prata med någon. Oh well, jag kanske går och lägger mig snart istället. Ljuva lördag..