Jag river mina murar...

Jag kan inte sova. Big news, eigh? Sömnen har varit mitt största problem de senaste två veckorna. Jag har vänt och vänt och vänt på dygnet om och om igen för att kunna vakna på morgonen och somna på kvällen, men det vill sig fan inte hur jag än gör.

Insomningstabletterna gör ingen verkan och om jag inte kan somna så gör ju inte heller de andra tabletterna (för djupsömn och ångest) någon som helst nytta. Det är så frustrerande.

Men jag ger det ett till försök. Nu har tagit en ipren, två atarax, en mianserin mylan och en imovane, så nu jävlar förväntar jag mig resultat. Men först hoppas jag på att huvudvärken ska försvinna. Under tiden sätter jag mig i soffan och tittar på Ice Road Truckers.

Har förresten nästa möte med Stubinen imorgon (idag?). Wish me luck.

Jag träffades med Anna för mitt första möte. Till skillnad från Hållplatsen så är dessa möten inte i grupp, utan enskilda med en "handledare".

Jag fick först skriva under papper på att jag kommer vara drogfri under behandlingen, göra mitt bästa och att jag ger tillstånd till att dom får använda mina resultat i bland annat forskningssyfte. Dom har också rätt att drogtesta mig om dom misstänker att jag missbrukar (vilket jag aldrig gjort).

Sen pratade vi om min sjukskrivning, vilka mediciner jag äter, om varför jag gått på Hållplatsen, om min flickvän och om kollaps - 4.

Trots att jag är 21 år så ville Anna gärna bjuda in mina föräldrar till en informationsträff, så dom också får veta vad Stubinen egentligen är. Jag har redan berättat det mesta för dom, men vill dom komma så skadar det inte. Det visar isåfall bara att dom är engagerade. Det kommer bli svårt att få med pappa, men jag hoppas han kan tänka på någon annan än sig själv för en gångs skull och faktiskt dyka upp. Det skulle betyda mycket.

Anna undrade vad jag kände inför praktiken och jag sa att jag helst skjuter på det. Jag är inte redo för praktik och jag vet att om jag skulle försöka gå in för det nu, så skulle allt sluta i ångest och jag skulle avbryta alltihop. Så väl känner jag mig själv.

Vi bokade två nya tider och sa hejdå
.
Första mötet avklarat och nästa gång vi ses tror jag att vi kommer vi gå igenom ADAD-intervjun (intervjun omfattar, förutom bakgrundsuppgifter, nio levnads-områden: fysisk hälsa, skola, arbete/sysselsättning, fritid/vänner, relation till familjemedlemmar, psykisk hälsa, brottslighet, narkotika- och alkoholvanor). Jag ser fram emot det. Tror jag.

Det känns som att jag är på väg i rätt riktning.

"Stubinen riktar sig till dig mellan 16-24 år som haft svårigheter i skola, praktik eller med arbete och vill arbeta för en förändring.

Vi arbetar med att stärka det som främjar hälsa. Vi vill ge dig verktyg för att klara påfrestningar i livet och du får öva på att hantera det som är jobbigt i vardagen i stället för att undvika det.

Målsättningen är att du ska få ökad självkänsla och tillit till dina förmågor. Stubinen ger dig möjlighet att upptäcka dina resurser och omsätta dem i handling. Genom praktiken får du nya kontakter, en ingång i arbetslivet och ett positivt sammanhang. En fullföljd praktikperiod ger referenser och ny kompetens."

Vi hade sista hållplatsen mötet innan jul. Jag minns inte allt som sades och så i detalj eftersom det var några veckor sedan.

Vi fyllde i samma utvärderingspapper som vi fyllde i på första mötet och fick välja ett gosedjur att ta med hem (varje gång vi går igenom hur veckan varit så får vi välja ett gosedjur som skickas runt, allt eftersom vi berättar för varandra). Jag valde en ljusgrå, mysig teddybjörn som jag fastnade för direkt.

Därefter gick vi ut på middag på kinarestaurang och fick ett kort och ett halsband var av ledarna.

Kortet: "Jag är en fri människa. Jag kan välja att börja om när som helst jag vill. Detta är en ny dag, en ny möjlighet, en ny början. Tack och lycka till."

Vi kramades och tackade.

-------------

Ett par veckor senare träffades jag med ledarna för en återträff. Dom pratade om deras uppfattning dom fått av mig och berömde mig med goda ord. Dom undrade vad jag hade tyckt om hållplatsen medan jag varit där och jag kunde inte säga annat än att jag trivdes och att det varit väldigt givande.

-------------