Ångest och kontrollbehov

2010-12-12 @ 12:51:45
Fick just veta att mina föräldrar varit i mitt rum och slängt massa grejer under helgen. "Mest sopor", sa pappa men jag tvivlar.

Jag är en person som kan krafsa ner nånting jätteviktigt på ett papper (ett minne, en idé, en tanke, ett namn/nummer osv) och sedan lägga det åt sidan i flera månader, för att sedan hitta igen det bland allt "skräp" och börja minnas, relatera och reflektera över vad som står på lappen. Det är en lång bearbetningsprocess men så funkar jag ibland. Och tanken på att mina föräldrar kan ha slängt massor av alla tankepapper som jag skrivit under åren... Eller till och med LÄST dom... Det skrämmer mig. Jag får ångest. Jag är alldeles stirrig och kan inte sitta still. Jag vill bara åka dit, fort, fort, fort, nu, nu, nu. Det dom kan tycka är skräp kanske är jätteviktigt för mig.

En sida av att vara del av en dysfunktionell familj innebär oftast att man har ett kontrollbehov av något slag. För mig utspelar sig kontrollbehovet i mitt privatliv och mitt hem. Mitt hem, var det nu än må vara, är mitt "safe-zone" och där kan inget annat röra vid mig. När jag flyttar vill jag ha absolut kontroll över allt som händer, annars blir det kaos inuti mig. Jag vill veta vad som slängs, vad som hamnar i vilken låda, vad som sparas, vad som packats upp... Annars får jag smått panik. Det är så många känslor fastnaglade vid alla mina prylar och de flesta har jag levt med i flera, flera år.

Mitt rum och mina prylar har varit min fristad i så många år. Rummet var det enda stället i hela huset som föräldrarnas alkoholism inte kunde snudda vid mig. Där kunde jag vara för mig själv, i min egen säkerhet som jag byggt upp sen jag var liten. Tanken på att någon bara har gått in dit och slängt massa saker... Nej, usch.

Ångestångestångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0