Förbannade storgrus

2010-09-01 @ 19:20:06
Ni vet, stenar... som legat under vatten för länge blir ganska svåra att få grepp om. Dom liksom halkar ur ens händer. Och slemmiga stenar VILL man ju egentligen inte lyfta på... Man greppar bara tag med två fingrar och försöker få upp stenen till ytan utan att smutsa ner händerna med alger.

Föreställ dig att försöka få en 3-kilos sten upp till ytan med bara pekfingret och tummen. Ganska påfrestande, eller hur? Så känns det att försöka ta itu med mina problem. De tynger så förbannat. Ju närmare ytan, desto tyngre blir det.

Och när jag står där vid vattensnåret och försöker få upp den där jäkla stenen ser jag hur fler rullar ner. *PLUMS* säger det, och jag tappar greppet och får börja om.

Ja herregud, vilken fin parallell jag kom på här.

Det jag ville komma fram till är att jag verkligen får kämpa med att ta itu med allting just nu och det känns som ett evighetsgöra. Det tar aldrig slut. Det ena bekymret efter det andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0