Dikt - Fritt fall
2010-09-24 @ 00:03:07
Långsamt hissas jag upp
Likt ett segel på en mast
Vinden smeker, stryker, klöser mitt skinn
Jag ser kala klippor virade i taggtråd
Och vassa stenar höga som hus
Så långt ögat kan nå
Inte en endaste glimt av grönska
Bara grått, svart och silvervassa vita
Månen har tappat sitt sken
Likt ett förruttnat äpple förpestar den skyn
Inte en stjärna syns till
Människokroppar faller runt omkring
De spetsas - en efter en
Slits i stycken när de landar bland taggtråd och steniga rakblad
Det är knäpptyst, inte ett ljud
Bara hundratals dova dunsar
När liven brutalt krossas av verklighetens tyranni
Kommentarer
