Jag river mina murar...

I'm having a weak moment och min hjärna vill verkligen inte lyda mig just nu. Jag är så jävla förbannad på mig själv. Hur kunde jag låta allt gå så här långt..? Jag känner mig fångad i min kropp och i min hjärna och jag vill inte vara här! Är bara så arg och besviken på mig själv. Det är så frustrerande att inte ens klara av de mest simpla sakerna utan att få ångest och må dåligt. Jag tog Prosavanet för två timmar sen och jag kan inte somna. Tankarna härjar fritt och får mig att vilja klättra på väggarna. Kan inte ligga stilla. "Jag dunkar huvudet i asfalten och likt en tegelsten mot ett fönster krossas mitt ansikte till miljontals fragment av någonting som en gång var och aldrig mer kommer bli."