Ont i hjärtat
Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor längre. Det enda jag vet av just nu är nedstämdhet, ångest och stress. Dessa känslor fyller mina dagar och byter av varandra konstant. Hösten är här. Idag gjorde jag slut med min flickvän. Jag pratade med henne igår och förklarade att jag behövde tid för mig själv, för att hitta tillbaka till mitt jag. Att jag måste reda ut mig själv och ta mig ur den här helveteshålan jag befinner mig i. Jag förklarade att jag älskar henne, men att jag inte längre vet om jag är kär i henne, för att depressionen isolerar alla mina känslor och jag vet inte om det är DEN som får mig att tappa det jag känner, eller om det faktiskt är jag. Jag sa att jag behövde några månader för mig själv och att vi kunde försöka igen efter det. Att det här är någonting som jag måste göra för att kunna må bra igen. Hon blev ledsen, men förstod. Trodde jag... På kvällen skickade hon några sms om att hon önskade att hon var död och att hon ville somna och aldrig mer vakna. Under natten eskalerade det och på morgonen sa hon att jag hade krossat hennes hjärta, hennes själ, hennes hopp och hennes drömmar. Att jag förstört hela hennes liv. Hon satte ord i munnen på mig och sa att jag aldrig mer ville ha något med henne att göra. Att jag kommer vänta ett par veckor och sen göra slut med henne. Någonting inom mig gick sönder. Någonting stängdes av. Jag sa att hon var en underbar människa och att hon kommer kunna hitta någon ny som hon förtjänar. Att om hon inte kunde acceptera att jag behöver tid, så kunde jag inget göra. Jag gjorde slut. Jag saknar henne och jag älskar henne, men hon sårade mig verkligen. En tomhet fyller mitt hjärta samtidigt som jag känner mig skrämmande likgiltig. Ett år och fyra månader... Farväl, älskade.
