Mental preparation
Ligger i sängen och väntar på att Propavanet ska kicka in. Jag sov hela dagen idag. Vaknade inte förrän vid tre-tiden och då var det bara att försöka förbereda mig själv mentalt för utebion hos Haffu. Min kusin Malin har födelsedagsfest ikväll och hon ville att jag skulle komma dit också, men det kändes sjukt jobbigt. Ångestladdat. Jag vet inte varför, men det känns mindre jobbigt att umgås med folk om jag har nära hem. Då kan jag liksom fly om det blir för överväldigande. Jag har nog alltid haft lite social ångest, men den har aldrig varit såhär påträngande. Om jag ska åka iväg nånstans så måste jag oftast ställa in mig på det i förväg. Börjar jag vela så blir det inte av. Jag har knappt nån mat i kylen just nu, för jag har inte orkat fara och handla. Bra jobbat, tjejen! Att ringa samtal är jag inte heller särskilt bra på. Det går bra att ringa till vänner och familj, men är det någon utomstående blir det genast ett problem. Att bara beställa pizza över telefon är en pina. Jag känner mig socialt handikappad. Och den här huvudvärken tar död på mig.. Grr.. Alvedon nästa?
