Jag river mina murar...

Tankarna virvlar runt i huvudet på mig, likt höstlöven fångade i en kylig vind. Dom är fruktansvärt sporadiska, men ändå följer dom ett visst mönster och jag vill inte tolka orden som förmedlas under allt brus. Huvudvärken är påträngande. Allt jag känner just nu bär ett eko. En brist på emotionellt engagemang. Moments like these should not exist. De bör upphöra och utplånas för allas välmående, inte bara för mitt eget. Jag drömmer om att en dag vara totalt självstående.