Du är inte ensam
2011-05-17 @ 06:41:00
"Är det nånting jag vill säga till alla dem som är förtvivlade,
är det att det faktiskt blir bättre, det blir bra.
Imorgon skall det inte längre göra ont, det som smärtar oss idag.
Tror mig när jag säger skammen är inte din, du är inte så ensam som du tror.
Det finns de som gjort dig illa,
det finns de som inget vet.
Det finns de som gjort en grej
av att skrika ut din hemlighet,
det finns de som stal din stolthet,
det finns de som tog ditt mod
och de som ingenting förstod.
Dig som ingen känner,
dig som ingen ser,
du som saknar vänner
och knappt kan andas mer.
Hör på mig, min kära,
hur ska jag få dig att förstå;
du måste resa dig och gå.
Vägen tom och öde.
Gryningsljuset klart.
Du står vid busshållplatsen
och bussen kommer snart.
Nu lämnar du allt gammalt.
Här tar din barndom slut.
Nu tar du steget ut.
Och när du har rest dig,
vänd dig inte om.
Det finns ingen väg tillbaka,
varifrån du kom.
Och allt de ville ge dig,
har du rivit och förstört,
allt de hade att säga,
har du redan hört.
Men det finns nåd för nya världar,
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting.
Tro mig när jag säger;
skammen var aldrig din.
Och du är inte ensam,
det finns de som följer dig.
De vet hur det är,
för de har själva varit där.
Och du är inte ensam,
det är tid att fatta mod.
Och jag vill att du ska veta.
Vi har det som du.
Som du. "
(Skriven av Jonas Gardell)
är det att det faktiskt blir bättre, det blir bra.
Imorgon skall det inte längre göra ont, det som smärtar oss idag.
Tror mig när jag säger skammen är inte din, du är inte så ensam som du tror.
Det finns de som gjort dig illa,
det finns de som inget vet.
Det finns de som gjort en grej
av att skrika ut din hemlighet,
det finns de som stal din stolthet,
det finns de som tog ditt mod
och de som ingenting förstod.
Dig som ingen känner,
dig som ingen ser,
du som saknar vänner
och knappt kan andas mer.
Hör på mig, min kära,
hur ska jag få dig att förstå;
du måste resa dig och gå.
Vägen tom och öde.
Gryningsljuset klart.
Du står vid busshållplatsen
och bussen kommer snart.
Nu lämnar du allt gammalt.
Här tar din barndom slut.
Nu tar du steget ut.
Och när du har rest dig,
vänd dig inte om.
Det finns ingen väg tillbaka,
varifrån du kom.
Och allt de ville ge dig,
har du rivit och förstört,
allt de hade att säga,
har du redan hört.
Men det finns nåd för nya världar,
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting.
Tro mig när jag säger;
skammen var aldrig din.
Och du är inte ensam,
det finns de som följer dig.
De vet hur det är,
för de har själva varit där.
Och du är inte ensam,
det är tid att fatta mod.
Och jag vill att du ska veta.
Vi har det som du.
Som du. "
(Skriven av Jonas Gardell)
Dikt - Vänskapsstenar
2010-11-05 @ 20:20:38
Här sitter jag nu
Med tårdränkta kinder
Och ristar små hjärtan
I vår vänskapssten
För jag trodde du förstod mig, vännen
Men oj så fel jag hade
Vad ska man göra
När livet vänder en upp och ner,
Skakar ut allt glittrigt guld
Och ställer ner dig igen
På skakiga ben
Medan världen runt omkring dig snurrar
Man letar efter vänner
Som kan vara starka åt en
Och hålla en stadigt
Så man inte faller till marken
Och får ännu mer grus
I ens blödande hjärta
Men du, vännen
Du står avsides och tittar på
Medan livet sparkar mig i magen
Du säger att jag får skylla mig själv
Och att jag får återkomma
När jag är återhämtad
Men säg mig,
Var är din famn när jag behöver den?
Jag tror att vi
Har tappat våra vänskapsstenar,
Du och jag
Och vi sjunker tillsammans
Med tårdränkta kinder
Och ristar små hjärtan
I vår vänskapssten
För jag trodde du förstod mig, vännen
Men oj så fel jag hade
Vad ska man göra
När livet vänder en upp och ner,
Skakar ut allt glittrigt guld
Och ställer ner dig igen
På skakiga ben
Medan världen runt omkring dig snurrar
Man letar efter vänner
Som kan vara starka åt en
Och hålla en stadigt
Så man inte faller till marken
Och får ännu mer grus
I ens blödande hjärta
Men du, vännen
Du står avsides och tittar på
Medan livet sparkar mig i magen
Du säger att jag får skylla mig själv
Och att jag får återkomma
När jag är återhämtad
Men säg mig,
Var är din famn när jag behöver den?
Jag tror att vi
Har tappat våra vänskapsstenar,
Du och jag
Och vi sjunker tillsammans
Dikt - Fritt fall
2010-09-24 @ 00:03:07
Långsamt hissas jag upp
Likt ett segel på en mast
Vinden smeker, stryker, klöser mitt skinn
Jag ser kala klippor virade i taggtråd
Och vassa stenar höga som hus
Så långt ögat kan nå
Inte en endaste glimt av grönska
Bara grått, svart och silvervassa vita
Månen har tappat sitt sken
Likt ett förruttnat äpple förpestar den skyn
Inte en stjärna syns till
Människokroppar faller runt omkring
De spetsas - en efter en
Slits i stycken när de landar bland taggtråd och steniga rakblad
Det är knäpptyst, inte ett ljud
Bara hundratals dova dunsar
När liven brutalt krossas av verklighetens tyranni
Dikt - Kärlekens galleri
2010-09-12 @ 17:26:21
Kärlekens tavla
Är miljontals färger rikare
Än vad vi någonsin
Kommer att bli
Den bär tusentals ansikten
Med förströdda miner
Och det sägs att en bild håller mer
Än tusen ord
Med utsökta penseldrag
Formas en historia
Om två liv sammanflätade
Av ödets slanka fingrar
Men medvetna är vi alla
Om ödets nyckfulla vändningar
Och det starka som kallas kärlek
Kan ibland tappa sina färger
Med åren kommer fattigdom
Brist på klarhet och elegans
Spruckna, sönderrivna kanter
I kärlekens galleri
Är miljontals färger rikare
Än vad vi någonsin
Kommer att bli
Den bär tusentals ansikten
Med förströdda miner
Och det sägs att en bild håller mer
Än tusen ord
Med utsökta penseldrag
Formas en historia
Om två liv sammanflätade
Av ödets slanka fingrar
Men medvetna är vi alla
Om ödets nyckfulla vändningar
Och det starka som kallas kärlek
Kan ibland tappa sina färger
Med åren kommer fattigdom
Brist på klarhet och elegans
Spruckna, sönderrivna kanter
I kärlekens galleri
Dikt - Losing your life
2010-09-01 @ 19:44:23
Falling apart
From all that I was
And all that I know I never will be
Letting go of life
Allowing moments to pass me by
Letting myself fade away
Into the nothingness of this God forsaken world
The fire in my heart
Put out by the corruption of my brain
Self-inflictied instability to the core
Madness and chaos in the purest of forms
Taking shape behind these damaged eyes
Losing my desire to hope, to thrive
Chasing myself in the gutters of my mind
Seasons changing outside my window
Seems like the world is passing me by
I cling to the memories of joyful days
Praying to a God who rapes children with guns
Who clutters my mind with distasteful dreams
I dont feel safe inside myself anymore
Waves of panic crashing within me
Leaving my bones and body shattered
I must be losing my mental mind
Dealing with these changes, this sickness
Trapped in a chokehold
Please save me from this broken middleground
Just put away the gun and chase away the shadows
Or pull the trigger, I dont care, cause You. Dont. Exist
.
From all that I was
And all that I know I never will be
Letting go of life
Allowing moments to pass me by
Letting myself fade away
Into the nothingness of this God forsaken world
The fire in my heart
Put out by the corruption of my brain
Self-inflictied instability to the core
Madness and chaos in the purest of forms
Taking shape behind these damaged eyes
Losing my desire to hope, to thrive
Chasing myself in the gutters of my mind
Seasons changing outside my window
Seems like the world is passing me by
I cling to the memories of joyful days
Praying to a God who rapes children with guns
Who clutters my mind with distasteful dreams
I dont feel safe inside myself anymore
Waves of panic crashing within me
Leaving my bones and body shattered
I must be losing my mental mind
Dealing with these changes, this sickness
Trapped in a chokehold
Please save me from this broken middleground
Just put away the gun and chase away the shadows
Or pull the trigger, I dont care, cause You. Dont. Exist
.
