Svar på kommentar
2010-12-10 @ 04:45:36
"S" om Besök hos läkaren igen:
Hittade din blogg av en händelse. Tvekade länge inför att kommentera, då det på något sätt känns som att jag snokar. Dock vet jag vem du är, även om du knapast kan komma ihåg mig. Vi bodde på samma gård som barn, men du var bara en pytteliten tjej då, jag är minst 6-8 år äldre (har dålig koll, minns inte riktigt åldersskillnaden, men det var/är rätt stor). Hur som helst, blir väldigt berörd av det du skriver. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, kontentan är väl dock att jag hoppas innerligt att du ska hitta... trygghet och glädje (lät klyschigt det där..) Du är så vältalig och verkar så klok. Skickar en kram och hoppas att den där tjejen jag minns, sprudlande av glädje, fortfarande finns där och mår bra.
Jag svarar:
Wow... Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är rörd. Verkligen. Jag har försökt minnas, men det är så otroligt svårt då jag bara har åldern att gå efter. Vi har haft så många grannar de senaste 20 åren... Ingen verkar vilja stanna längre än 3 år, haha. Men jag är väldigt nyfiken på vem du är (bodde vi i samma radhus?). Jag är ganska tom på ord just nu. Jag kan inget annat göra än att säga än tack. Det du skriver värmer så fruktansvärt mycket och du är en underbar människa som delar med dig. Det betyder väldigt mycket för mig. Det ska du veta.
Tusen tack! ♥
Hittade din blogg av en händelse. Tvekade länge inför att kommentera, då det på något sätt känns som att jag snokar. Dock vet jag vem du är, även om du knapast kan komma ihåg mig. Vi bodde på samma gård som barn, men du var bara en pytteliten tjej då, jag är minst 6-8 år äldre (har dålig koll, minns inte riktigt åldersskillnaden, men det var/är rätt stor). Hur som helst, blir väldigt berörd av det du skriver. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, kontentan är väl dock att jag hoppas innerligt att du ska hitta... trygghet och glädje (lät klyschigt det där..) Du är så vältalig och verkar så klok. Skickar en kram och hoppas att den där tjejen jag minns, sprudlande av glädje, fortfarande finns där och mår bra.
Jag svarar:
Wow... Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är rörd. Verkligen. Jag har försökt minnas, men det är så otroligt svårt då jag bara har åldern att gå efter. Vi har haft så många grannar de senaste 20 åren... Ingen verkar vilja stanna längre än 3 år, haha. Men jag är väldigt nyfiken på vem du är (bodde vi i samma radhus?). Jag är ganska tom på ord just nu. Jag kan inget annat göra än att säga än tack. Det du skriver värmer så fruktansvärt mycket och du är en underbar människa som delar med dig. Det betyder väldigt mycket för mig. Det ska du veta.
Tusen tack! ♥
Svar på kommentar
2010-11-24 @ 04:19:40
"Therese" om Öl är... gott..? Eller..?:
Skickar en styrkekram,
Känner igen det där med ÖL-drickandet, min far kan dricka ofattbara mängder av öl, men det är bara folköl... men säckvis... sedan förstår han inte varför han går upp i vikt, men eftersom han är vikt-fåfäng, så skippar han hellre middagen...
Jag svarar:
Min mamma är väldigt duktig på att skippa middagar. Hon gör i ordning en tallrik på kvällen efter "vi barn" har ätit, slänger in den i micron kring 21-22 tiden, äter (under många om och men) några tuggor och slänger resten. Som att äta är det jobbigaste som finns, men det är klart att det kan kännas så när magen konstant fylls på med vätska från det att dom kommer hem från jobbet, till dess att dom går och lägger sig.
Hon håller på att tyna bort, min mamma. Hon är jättesmal i ben och armar. Det är bara magen som stannar kvar. Blir rädd när jag tänker på i vilket skick hon (och pappa också, för den delen) kommer vara i om 10 år, om dom ens lever då.
Skickar en styrkekram,
Känner igen det där med ÖL-drickandet, min far kan dricka ofattbara mängder av öl, men det är bara folköl... men säckvis... sedan förstår han inte varför han går upp i vikt, men eftersom han är vikt-fåfäng, så skippar han hellre middagen...
Jag svarar:
Min mamma är väldigt duktig på att skippa middagar. Hon gör i ordning en tallrik på kvällen efter "vi barn" har ätit, slänger in den i micron kring 21-22 tiden, äter (under många om och men) några tuggor och slänger resten. Som att äta är det jobbigaste som finns, men det är klart att det kan kännas så när magen konstant fylls på med vätska från det att dom kommer hem från jobbet, till dess att dom går och lägger sig.
Hon håller på att tyna bort, min mamma. Hon är jättesmal i ben och armar. Det är bara magen som stannar kvar. Blir rädd när jag tänker på i vilket skick hon (och pappa också, för den delen) kommer vara i om 10 år, om dom ens lever då.
