Vuxet barn till alkoholister
2011-05-02 @ 01:31:47
Jag vill börja gå på Al-Anonmöten. Jag klarar inte av sorgen ensam. Det känns som att jag tappat något jag håller kärt... Som att jag gått miste om vilka mina föräldrar egentligen är.
För mig är dom öldrickande soffpotatisar som köper sig fri från skuld till mig. Köper min kärlek.
"Jag älskar dig, det vet du va?" hör man sluddrigt på andra sidan luren på fredagkvällar...
Lördagkvällar handlar oftast mer om allt som är åt helvete. Men inte hos dom själva, utan hos alla andra. Alla andra gör fel, säger fel, beter sig fel, tycker fel. Och varje gång vi lagt på luren har skulden och fördömandet, på något sätt, lagts på mig. Som små cancersvulster. Det slår aldrig fel.
Söndagar sopar bort helgens vaga löften och papperet blir återigen blankt. Ny vecka. Nedräkning till helgens drickande börjar. Folköl efter folköl, dag efter dag. Fredagen kommer och det rutinmässiga samtalet med varandra över telefon om vem som ska fara på systembolaget äger rum.
Själv sitter jag här och undrar hur länge jag får ha kvar dom. Hur länge det ska ta innan någonting händer. Hur länge det dröjer innan någon av dom får en obotlig diagnos fasthäftat med ett alldeles för kort utgångsdatum.
För mig är dom öldrickande soffpotatisar som köper sig fri från skuld till mig. Köper min kärlek.
"Jag älskar dig, det vet du va?" hör man sluddrigt på andra sidan luren på fredagkvällar...
Lördagkvällar handlar oftast mer om allt som är åt helvete. Men inte hos dom själva, utan hos alla andra. Alla andra gör fel, säger fel, beter sig fel, tycker fel. Och varje gång vi lagt på luren har skulden och fördömandet, på något sätt, lagts på mig. Som små cancersvulster. Det slår aldrig fel.
Söndagar sopar bort helgens vaga löften och papperet blir återigen blankt. Ny vecka. Nedräkning till helgens drickande börjar. Folköl efter folköl, dag efter dag. Fredagen kommer och det rutinmässiga samtalet med varandra över telefon om vem som ska fara på systembolaget äger rum.
Själv sitter jag här och undrar hur länge jag får ha kvar dom. Hur länge det ska ta innan någonting händer. Hur länge det dröjer innan någon av dom får en obotlig diagnos fasthäftat med ett alldeles för kort utgångsdatum.
Låt - (Melissa Horn - Hanna)
2010-09-30 @ 14:31:46
Lyssnade mycket på den här låten när det var jobbigt mellan mig och mamma. Den väcker många känslor hos mig och den beskriver så väl hur jag känt mig de senaste åren, i förhållande till mina föräldrar och deras alkoholberoende. Jag blir sorgsen.
Melissa Horn - Hanna (cover av Elli)
Visst finns det dagar
som jag kan vara snäll
och låtsas som förut
Och visst finns det dagar
som det kan göra ont
att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek
men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv
jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns
och att det känns som igår
Men det var för länge sen
för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar
jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig
vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk,
kvar med samma man
Lever kvar i samma damm,
och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus,
som en lögn i vackert väder
i ett övergivet hus
Det är att leka med eld
när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon
att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga,
inget att förklara
Inget att försvara,
jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
