Hållplatsen - 6

2010-12-14 @ 08:15:53

Tema:
Bekräftelse och affirmation

Det var ett tungt ämne denna vecka också.

I den första övningen fick vi alla ett papper med ca. 40 olika affirmationer. Man skulle välja minst en som passade in på sig själv. Nu minns jag själv inte vad jag valde... Men ja, efter det så fick vi ett till papper med en bild på ett cirkeldiagram där vi skulle skriva in affirmationer om sig själv ur livets alla vinklar; arbete, fysisk hälsa, tankar, känslor, vänner, familj m.m. Jag kunde inte komma på en enda, så jag passade när vi skulle läsa upp dessa inför gruppen.

Sen fick vi sätta oss bekvämt, blunda och lyssna till en meditation. Vi skulle föreställa oss att vi var någonstans, ensamma eller med någon annan, och att vi var varma och lyckliga. Och att någon som vi bryr oss om skulle komma och ge oss en ask med något som vi uppskattar väldigt mycket.

Mina tankar drog mig iväg till en stuga i Pengsjö. Det var sommar och varmt, blommor överallt kring gräset, musik hördes i bakgrunden, min kusin var där och vår älskade Zack (en hund) levde och sprang omkring och busade. Min kusin stod dubbelvikt av skratt och allting var bara perfekt. Sen kom dom fram till mig, min kusin med hunden bredvid sig, och gav mig en röd, fyrkantig ask. Jag öppnade den och det riktigt sken ur asken, som om självaste solen var intryckt där. Det skimrade i guld. Men det fanns ingenting där. Och lika glad var jag för det, för jag hade redan allting jag ville ha.

Därefter kom troligtvis den jobbigaste delen på hela kvällen.

Ledarna sa åt oss att blunda och tänka på något som vi alltid velat höra från våra föräldrar när vi var små. Någonting som vi inte fått höra alls, eller något som vi inte fått höra tillräckligt ofta. När vi alla hade tänkt ut en sak så sa ledarna att alla, utom en, skulle ställa sig i korridoren utanför rummet. Den som var kvar i rummet fick sitta på en stol som stod vänd mot väggen och blunda. Därefter skulle alla andra, en efter en, gå in och viska - det vi hade velat höra som barn - till personen som satt på stolen.

"Du är en fantastisk tjej och du är älskad."
"Jag är stolt över dig."
"Det är okej, det är inte ditt fel."
"Känn dig till freds med den du är. Du är du, och du duger."
"Du är fin och du är älskad."


...

Det var ganska känslosamt och ett par, tre stycken av oss grät eller fick tårar i ögonen.

Veckans bästa:
pass
Veckans sämsta: pass

Känslokort: pass
Jag är värdefull för att: jag är sympatisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0