Blow me up, please?
2011-02-05 @ 18:04:59
Dryg dag idag. Nedstämd.
Var jättetaggad på fest ikväll. Smsade I och T och bönade och bad att dom skulle komma hit och parta med mig på Club Corona. Skickade massor med sms och försökte ringa dom typ 10 gånger, men dom svarade inte på smsen och tryckte bort mina samtal. Jag skrev ett sms och bad om ursäkt för att jag är så dålig på att höra av mig och att jag hoppades att dom inte var arga på mig. Efter två timmar gav jag upp. Fortfarande inget svar. Har ingen annan än mig själv att skylla. Har inte hört av mig till dom på över en månad. What goes around comes around?
Duschade, sminkade mig och gjorde mig "fin" för att ta bussen och åka till stan istället och köpa lite gott att mumsa på ikväll framför teven. Men halvvägs till busshållsplatsen stannade jag, skakade på huvudet och hopplösheten kom som en våg över mig. "What's the point?" ekade i mitt huvud... Jag suckade, sänkte blicken och vände om hem igen. Och nu sitter jag här och överväger att dricka bort mina sorger med alkoholen jag köpte igår. Det är en dum idé, jag vet. Allt är så rörigt just nu.
Har inte ätit något vettigt på hela veckan. Mackor, cheese ballz och päronfil i 7 dagar. Inte en enda vettig matmåltid. Jag känner knappt någon hunger längre.
Pappa kom och hämtade katten, för jag trodde att I och T skulle komma (och dom är allergiska) så nu är jag ensam. Jag kommer på mig själv med att locka på katten... Och jag hör honom hela tiden. Men han är inte här.
Nu är jag så asocial.. Vill inte träffa någon, prata med någon. Oh well, jag kanske går och lägger mig snart istället. Ljuva lördag..
Var jättetaggad på fest ikväll. Smsade I och T och bönade och bad att dom skulle komma hit och parta med mig på Club Corona. Skickade massor med sms och försökte ringa dom typ 10 gånger, men dom svarade inte på smsen och tryckte bort mina samtal. Jag skrev ett sms och bad om ursäkt för att jag är så dålig på att höra av mig och att jag hoppades att dom inte var arga på mig. Efter två timmar gav jag upp. Fortfarande inget svar. Har ingen annan än mig själv att skylla. Har inte hört av mig till dom på över en månad. What goes around comes around?
Duschade, sminkade mig och gjorde mig "fin" för att ta bussen och åka till stan istället och köpa lite gott att mumsa på ikväll framför teven. Men halvvägs till busshållsplatsen stannade jag, skakade på huvudet och hopplösheten kom som en våg över mig. "What's the point?" ekade i mitt huvud... Jag suckade, sänkte blicken och vände om hem igen. Och nu sitter jag här och överväger att dricka bort mina sorger med alkoholen jag köpte igår. Det är en dum idé, jag vet. Allt är så rörigt just nu.
Har inte ätit något vettigt på hela veckan. Mackor, cheese ballz och päronfil i 7 dagar. Inte en enda vettig matmåltid. Jag känner knappt någon hunger längre.
Pappa kom och hämtade katten, för jag trodde att I och T skulle komma (och dom är allergiska) så nu är jag ensam. Jag kommer på mig själv med att locka på katten... Och jag hör honom hela tiden. Men han är inte här.
Nu är jag så asocial.. Vill inte träffa någon, prata med någon. Oh well, jag kanske går och lägger mig snart istället. Ljuva lördag..
Kommentarer
