You self-destructive little girl

2010-10-17 @ 19:59:40
Jag trampar i takt till självhatets maniska trumma.

Med bara fötter tyngs jag ner och jag förloras in i mig själv för varje steg. Ifrågasättandets fader piskar mig till tårar och när allt som hörs är kvidande andetag, då hatar jag mig själv och allt jag vill bli.

Marken känns kall mot min andfådda kind och jag fastnar. Frostens vassa fingrar krokar fast mig i avgrundens mörker och min apatiska spegelbild skrattar mig i ansiktet.

När integriteten av min själ blottats och allt jag känner är inget, då har jag slutat ägna tankar åt att sträva, frodas och le.

Jag nöjer mig, hungrigt, med ett liv bortom räddning. Jag önskar bara att det hade varit enklare än så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0